Jag har haft ett tufft år men i slutändan kommer jag att komma ut som en starkare människa.
Separationen mellan mig och min man var utlösande för att jag skulle börja fundera på vem jag är och vad som är viktigt i mitt liv. Det har varit tårar, ångest och apati. Det känns jobbigt att bara sitta här och tänka tillbaka.
Jag har upptäckt att jag har en förmåga att stänga av när saker och ting blir jobbigt. Det som gör ont i bröstet försvinner plötsligt och jag känner mig kall och oberörd och går vidare. Jag har kunnat göra detta länge, jag minns när jag var 10år och min farfar dog. Då stängde jag av. En del avstängningar har jag gått tillbaka till och bearbetat i efterhand men mycket har legat orört, tills nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar