Igår när jag fick höra om bombdådet så kände jag obehag och tänkte ungefär: nåja, en gång är ingen gång. (Hemskt att tänka så, jag vet) Sedan fick jag höra om skottlossningen på Utöya och jag fick en klump i magen. Det är så fruktansvärt att det tar tid att ta in det hemska. Jag tänker på dem som förlorat någon i denna tragedi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar