Idag har jag en härlig träningsvärk i nästan hela kroppen och det ger mig ett lyckorus. Gud, vad jag har saknat känslan! Det är så härligt att jag t.o.m var och tränade på lunchen trots att jag fick ta mig till och från gymmet i regn. (Jag är gjord av socker och tål inte regn) Jag passade på att träna de muskler som jag inte redan hade träningsvärk i. Det känns så bra.
Jag är inte så otränad som jag befarade men det är fortfarande en del arbete kvar tills jag är i balans. Sambon jobbar i natt och jag är ensam hemma framför tvn och jag kämpar med att motstå chipsen som jag vet finns i skåpet. Jag äter mer onyttigheter när han inte är hemma. Jag är ju en matnarkoman och alla vet ju att det ingen ser att du äter har du inte ätit... När träningen är på normal nivå, minst 4 pass i veckan, kan jag äta vad jag vill och ändå må bra. Jag tar en dag i taget. Jag har klarat mig utan godis idag men det blev lite jordnötter innan maten så helt nöjd är jag inte. I kväll är jag stark, chipsen stannar i skåpet. Jag hoppas att morgondagen blir minst lika bra.
Jag kan, jag vet att jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar