Igår inträffade mitt första träningspass med Luleås Roller Derbylag, Slaughters Daughters. I början gick det K-A-T-A-S-T-R-O-F-A-L-T. Musklerna på framsidan av smalbenen var spända som fiolsträngar. Jag undrade hur jag skulle kunna avbryta träningen och sticka hem med svansen mellan benen. Medan jag höll på att fundera så började det släppa och mitt åkande flöt bättre och bättre. Jag fick hela tiden tala om för mig själv att böja på knäna och tyvärr har jag en reflex att sträcka på benen när jag håller på att tappa balansen vilket bara gör saken värre. En gång drattade jag på ändan och slog i höften. Ingen fara, bara att resa sig igen! En annan gång föll jag framåt men då landade jag på knäskydden och det var helt klart bekvämare än att landa på ändan. Tjejerna kom med lite tips och mot slutet av passet kunde jag få upp lite fart i mitt åkande, jag kunde bromsa och jag kunde åka kortare sträckor på bara en fot. I bilen hem kände jag mig så nöjd med mig själv och jag längtar redan till nästa gång.I skrivandets stund håller ett fint blåmärke på att sprida ut sig över höften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar