Det är inte lätt att vara bonusmamma. Hur ska man kunna planera? Pojkarna har bott hos oss sen i torsdags kväll och än så länge har en av dem ätit mat tillsammans med oss en gång. Då hade vi så trevligt - pratade, skrattade och satt kvar och pratade en stund efter att maten var uppäten också. Det är så svårt att lära känna dem ordentligt (och vice versa) om den enda kommunikation vi har är när jag ber dem sätta in disken de har vid datorerna i diskmaskinen eller när jag tjatar på dem att de inte kan sova hela dagen. Får man lov att använda blomsprutan? Kanske inte rätt sätt att bli omtyckt på...
Ikväll har jag planerat go-middag med ugnsstekt lax, potatis och kall sås och den ene säger "vi får se" och den andre "kanske". Varför gör jag mig till? Jag intalar mig att jag måste ha tålamod och att inga tonårspojkar tycker om sina föräldrar och speciellt inte bonusföräldrar.
Vilket ljuvliga inlägg, jag fnissar även om jag förstår allvaret :)
SvaraRaderaVi ses snart!
Hm... inte lätt, inte lätt. Antagligen är det lättast (och inte helt osmart) att göra mat till alla fyra. Om sen bara 2 eller 3 äter blir det lunchlåda av resten =) Lunchlåda kan man äta till lunch en annan dag, eller så kan en hungrig tonårspojke äta den när han väl trillar in "ett tag" efter middagen och undrar:
SvaraRadera-Vad finns det att äta??
Så gjorde min mamma (biologiska tonårsdöttrar är också ganska dåliga på att planera sin egen dag/anpassa sig efter föräldrars mattider) ;)