
Jag passar på att sno sambons termosmugg när han ligger och sover!
Nu för tiden är ju inte julklapparna det viktigaste utan familjen, mys och välmående. De två senaste jularna har jag firat här uppe och trots att det varit trevligt på alla sätt så har jag saknat min familj i Ugglarp. Jag blir ledsen av att tänka på att det nu blir tredje julen på rad som jag tillbringar utan dem. Jag vet att det är nya tider och att jag nu har en egen familj att skapa nya traditioner med, men traditioner är något som växer fram. Jag drömmer om ett eget hus dit hela familjen kan komma och fira jul tillsammans.
Jag kommer hem sprudlande av energi och full av endorfiner efter kvällens Roller Derbyträning. Båda mina pojkar ligger och sover så jag kan inte berätta hur härligt det var. (Sambon jobbar förmiddag nu så han går upp 4.30) Idag lyckades jag vända och fortfarande har rörelseenergi efter vändningen och kunde därför fortsätta i rörelseriktningen. Nu måste jag bara bli bättre på det. Det är så roligt att känna att jag gör framsteg. Idag gjorde vi en övning som jag var med på någon av de första åktillfällena och jag har blivit mycket säkrare på den även om jag har en bit kvar innan jag är så bra som de andra. Åh, jag vill iväg och åka nu igen! Jag vill ha ett par egna rullskridskor så jag kan åka när jag vill. Jag vill tjuvträna!
Vi har tidigare varit lite snåla och köpt ett billigt maskindiskmedel vilket resulterade i matta ytor på glas, tallrikar och insidan av maskinen. Sedan vi bytte till Finish maskindiskmedel har problemet minskat. Förra veckan köpte vi Finish intensive clean & care och körde det i maskinen enligt anvisningarna. Efter rengörningen hade vissa ytor blivit helt shiny och de övriga var täckta av ett fint pulver. Jag torkade bort pulvret från de stora ytorna, men det hade jag nog inte behövt för nu är vår diskmaskin helt fantastiskt fin inuti, även på de ytor jag inte torkade. Tummen upp för Finish. (och detta får jag inte ens betalt för att säga!)
Igår inträffade mitt första träningspass med Luleås Roller Derbylag, Slaughters Daughters. I början gick det K-A-T-A-S-T-R-O-F-A-L-T. Musklerna på framsidan av smalbenen var spända som fiolsträngar. Jag undrade hur jag skulle kunna avbryta träningen och sticka hem med svansen mellan benen. Medan jag höll på att fundera så började det släppa och mitt åkande flöt bättre och bättre. Jag fick hela tiden tala om för mig själv att böja på knäna och tyvärr har jag en reflex att sträcka på benen när jag håller på att tappa balansen vilket bara gör saken värre. En gång drattade jag på ändan och slog i höften. Ingen fara, bara att resa sig igen! En annan gång föll jag framåt men då landade jag på knäskydden och det var helt klart bekvämare än att landa på ändan. Tjejerna kom med lite tips och mot slutet av passet kunde jag få upp lite fart i mitt åkande, jag kunde bromsa och jag kunde åka kortare sträckor på bara en fot. I bilen hem kände jag mig så nöjd med mig själv och jag längtar redan till nästa gång.
Jag ska köra PoWorkout minst ett set om dagen under hela november månad. PoWorkout innehåller tolv snabba träningsprogram i 30 olika nivåer med fettförbränning och styrketräning. Varje träningsprogram tar mellan 5 och 10 minuter. PoWorkout kommer ihåg vad jag tränat och fungerar som en liten personlig tränare.
Idag passade jag på att ta vara på det fina vädret och ålade i löparkläderna och sprang från Varvet, runt Hälsans stig (Skurholmen, Lulsundet) och tillbaka till Varvet igen. Det är 7km enligt min iPhone. Ungefär 5 av dessa hade jag sällskap i löpspåret av en okänd tjej, hon sprang ca 10m framför mig och och det fick mig att hålla tempot. Sen gick det av bara farten sista biten när hon vek av mot Östermalm och lämnade mig ensam sista biten av slingan. Jag är så imponerad av att jag klarar att springa hela sträckan utan att gå en enda gång och det kändes inte så jobbigt heller. Jag gör framsteg! Jag förkortade tiden med 1min och 40sek jämfört med förra gången jag sprang. *klapp på axeln* Fast det känns som om denna tid kommer att bli svår att slå.