Ett något uppgivet skratt kommer över mina läppar för nu har Murphy varit här igen. Jag satt vid den bärbara datorn och helt plötsligt hörde jag ett poff. Transformatorn på sladden till datorn gav upp efter... 6 veckor. Det är inte sant. Jag stängde av datorn direkt och kör nu på den lilla kräm som finns i batteriet. Vilken tur att jag iaf har en fungerande telefon nu. Jag orkar inte åka in till stan imorgon och lämna in sladden när jag ändå ska åka till Luleå i övermorgon. Jag löser sladdproblemet där. Nu kan jag dessutom ringa gratis till mina föräldrar, min käre sambo/särbo och dessutom till hans yngste son. Idag har jag druckit kaffe med min älskade, varit nere en sväng i tvättstugan, samt varit ute och gått en sväng med honom, trots att vi för tillfället är nästan 30 mil från varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar